Det kommer jag ihåg som om det vore igår!
Jag gjorde min lokala tävlingsdebut, det var i mars 2006. Jag skulle igentligen starta Blackpool Tommy (som till vardags kallas Bamse) som jag red på hoppspecialen, men han var halt eller någonting så jag skulle få rida någon annan häst. Jag och Emilia S skulle dela på ridskolans tinker, Irma. Emilia skulle rida LD'n (80 cm) och jag skulle rida LC'n (90 cm). Jag gick banan med Linda N, och hon förklarade exakt hur jag skulle tänka  om jag kom till omhoppning, hur jag skulle ta svängarna osv. Sen var det dags att hoppa, Emilia var först ut. Felfri om jag inte minns fel, sen var det min tur. Det vart stressigt på framridningen, och Linda hjälpte mig att spänna sadelgjorden innan vi gick in på banan. Det var bara det att sadelgjorden var för lång när Irma var nervös, för då drog hon in magen. Men vi tänkte att det fick gå ändå.
Jag rider in på banan och det känns jättebra! Hela banan går kalasbra och så rider jag in i svängen mot det sista hindret i grundomgången, och jag känner hur jag glider.. Som tur var fastnade jag inte i stigbygeln eller något, men innan jag släppte sadeln hände jag och sadeln vid armbågen på Irma. Duns* jag låg på backen, och Irma hoppade det sista hindret utan mig, med sadeln under magen..
Senare fick jag veta varför sadeln hade glidigt runt. Emilia vela ju precis som mig att Irma skulle vara jättefin, så för att hon skulle blänka så hade hon sprutat på pälsglans, även på ryggen. Förstå då när hästen drog in magen, vad halt det blev. Kjell som ägde Irma då (han ägde också Kamelia) brukar fortfarande reta mig för det där, men vad gör det? Ibland får man ta livet med en klackspark!
Och tro inte att jag lärde utav mitt misstag, hösten 2007 var jag i Ockelbo och hoppade en LB med Walle (Även Kjells häst) och i omhoppningen höll jag på att glida rund, men hann få stopp på honom så att jag kunde trampa till sadeln, och sen fortsätta banan.

Bild på Irma och en utav hennes nya ägare Felicia, felfria i LD'n i Storvik 2010. Foto: Jag

Felicia och Irma i Storvik, över sista hindret i LD'n 2010. Foto: Jag